Ja, då var jag hemma igen efter 2 ½ månad på resande fot. Ja, eller hemma är väll inte riktigt sant, än så länge har jag bara tagit mig till Enköping men om ett par timmar går tåget hem till Norrpan. Jadu. Kallt och skönt är det i alla fall, även om det inte är någon snö (vilken besvikelse). Jag känner en viss tomhet, måste jag säga. Speciellt när alla frågar – vad händer nu? Jadu, jag undrar detsamma.
Men innan framtiden och nuet hamnar i fokus så måste jag ju säga någonting om de sista dagarna i Sabah. Efter Sandakan (där vi inte gjorde mycket mer än att handla lite presenter) så drog vi till KK, där vi bodde hos en malaysisk familj i tre nätter. Visiten avbröts med att vi drog ut till en ö utanför KK och tältade en natt. Det var en riktigt härlig med klart vatten och koraller att snorkla vid. Elin blev attackerad och biten av en nemofisk (en stor en!), vi blev brända av maneter och jag glömde min snorkel på båten vilket kostade mig 300 spänn. En rolig tur var det! Elin lämnade mig och Jacob i torsdags, då hon drog vidare till Indonesien. Det var ett snabbt avsked, och allt blev verkligt – nu var resan över. Eller inte riktigt än. Jag och Jacob tillbringade sista natten på en 5-stjärnig resort, badade i havet, solade vid poolen, drack rödvin och åt gott. Ja, det var ett riktigt härligt avslut. Och efter över 30 timmars resande andades jag åter svensk luft. Åt köttbullar på IKEA (såklart). Home, sweet home. Åter till verkligheten.
