Problem med fokus

Jag vet att jag har problem att leva i nuet. Jag ska alltid planera framåt, drömma om saker jag vill göra sen. Som nu till exempel. Det är mindre än 3 veckor kvar tills jag ger mig av på 2 ½ månaders backpacking i Kina, Vietnamn, Laos, Kambodja och Borneo. Ändå är det något helt annat jag googlar runt på. Fjällvandring, bergsbestigningar. Jag söker runt på Kungsleden, fast den här gången att man går söderut från Nikkaloukta, till Saltoluokta. Bara 71 km – men då tänkte jag att det vore toppen att avsluta med bestigning av Sveriges nästhögsta berg - Sarektjåhkkå, 2089 m.ö.h. Det vore någonting, eller hur?

Känner en längtan…

… efter att fjällvandra. Trots längtan efter så mycket annat, (se föregående inlägg), så känner jag ändå en längtan efter norrlands vackra fjäll. Det var så härligt där.

Nikkaloukta – Abisko, check!

Hej hopp i lingonskogen!
Jag känner att jag måste informera min lilla skara läsare om att jag och Jacob överlevde. Det här kommer inte bli något långt inlägg om fjällvandringen – det kommer så småningom dyka upp under fliken med samma namn. Däremot kan jag säga att vi hade åtta molniga dagar med regn varje dag utom en och lite sol ibland. Vi började gå samma dag som startskottet för Fjällräven Classic, ett jippo med över 2000 deltagare (det var den ensamma veckan i bergen). Så man kan lugnt säga att vår vecka präglades av orangea ryggsäckar, vilket var deras signum. Vi gick uppför Kebnekaise, vilket tog oss 6 timmar. Väl på toppen snöade och vi såg inte ett skit. Tillbaka till tältet var vi inte förrän kl 3 på natten, efter att ha hjälpt en trött australienare som hade gått vilse.

Även om det låter som när jag berättar om resan för andra att den var misslyckad så var inte så fallet. Visst var det lite som inte gick som vi hade tänkt oss men när jag blickar tillbaka ser jag renar som springer utanför tältet, snöklädda toppar runt dalarna, och jag känner värmen från bastun och njutningen av en chokladkaka. Så många olika människor vi träffade som vi aldrig hade mött annars! Ta den efterblivne tysken som exempel, och norskan som skulle gå från nordligaste punkten i Norge till den sydligaste.
Nej, sammantaget var det  en väldigt fin vecka, och jag kommer vilja fjällvandra igen. Garanterat.

And off we go.

Om femton minuter är det dags att traska iväg till tåget. 21 kg väger ryggan, utan vatten inräknat. Kommer bli tungt. Kommer bli härligt. Oförglömligt! Det är äntligen dags för min första vandring, min första bergsbestigning. Ett äventyr. Och inget äventyr är smärtfritt, jag räknar att jag kommer lida under dagarna. Men vad smärtan än må vara (i fötter, ben, axlar, you name it), så kommer det vara värt det. Så värt det.

Ses på toppen.

Kebbe

Har skapat en ny flik däruppe, Fjällvandring heter den. Så att ni vet. Det är ju snart dags. Kebnekaise topptur, Nikkaloukta-Abisko via Kungsleden, totalt 125 km på 8 dagar. Nu gäller det.

Dagens scoop

Så, gott folk. Det är dags att offentliggöra att jag inte har någon träningsvärk.

Say what?!

Japp, där förgylldes verkligen er dag. Nyheten ni väntat på, faktumet som får serotonin att bildas i era kroppar. Eller inte. Men det är ju det som internet är till för, eller hur? För att sprida en känsla av samhörighet, för att fylla hjärnor med meningslös information. För visst är det skönt att fördriva sin tid genom att läsa om andras? Fast vad är egentligen skillnaden mellan böcker och bloggar? Det är ju människor som berättar en historia, fast på olika sätt. Man läser om personers liv i båda. Om man är emot bloggar borde man då inte vara emot böcker? Eller är det att driva saken för långt?

I alla fall. Att jag inte har träningsvärk låter för dig kanske inte så konstigt – jag har ju aldrig det, eftersom jag knappt tränar. Men nu är det faktiskt så att jag borde ha det. Träningsvärk alltså. Jag har ju trots allt gått över 10 timmar på två dagar. Jag och Jacob var ute och vandrade igen: vi tog bussen till Strömsfors kl halv tolv i tisdags kväll, gick sisådär 4 km till lilla Älgsjön och slog upp tältet (då var kl runt 1). Det var annorlunda och det var spännande att traska genom mörkret in i skogen och slå läger där. På onsdagen gick vi via sörmlandsleden till Lövsjön, det var varmt och det var långt, leden gick verkligen krokigt. Men det var häftigt, det är förvånande hur terrängen kan skifta så mycket mellan trolsk granskog till hög tallskog eller från tät lövskog till kärr eller klippig mark och vidsträckta ängar.
Från Lövsjön gick vi på torsdagen till Bråviken där vi badade i havet, gick upp till en utsiktplats på 60 m ö h och njöt av vyn. Vi svor när vi förstod att vi inte skulle hinna den etappen som vi tänkt men som tur var kom vi fram till färjan där en buss gick ifrån. ”Det är långt till bussen”, sa kvinnan i kiosken när jag frågade. ”Typ 1 ½ km.” Pah! Ingenting efter att ha gått flera mil, ville jag säga till henne men jag log och tackade bara.

Det var förresten roligt att komma till färjan där det var massor av folk med eleganta klänningar och snygga bilar, och där kom jag och Jacob, som svettiga och äckliga skogsmullar. Jag gillade den stämpeln, att sitta och äta glass med min ryggsäck vilken sovsäcken satt spänd på utanpå, sitta och fundera på vad människorna tänker när de ser en. Om de ens ser en.

Nej, nu ska jag sova. Om jag kan. Hej då.

Fjällvandring

Kängorna är införskaffade, liksom ryggsäck, liggunderlag och sovsäck. Tågbiljetterna är köpta. Den 4 augusti kl 15.43 bär det iväg för tio dagar med J i norraste Sverige. Bestigning av Kebnekaise står på schemat, liksom vandring till treriksröset. Med andra ord kommer vi att besöka både Sveriges högsta och Sveriges nordligaste punkt – inte illa pinkat.

Behöver jag säga att jag längtar?

Uteliv

Var precis på affären uteliv med Frida och Linda (Frida ska också fjällvandra i sommar). Insåg då min naivitet med att återbäringen på skatten skulle räcka till kebnekaiseveckan (dvs 4500kr). Haha, ibland är man allt bra dum. Vandringsskor kostar, vilket jag redan visste, ca 2000 spänn. Ryggsäcken kostar också ca 2000 kr (det var mer oväntat – hade gissat på sisådär 700). Sedan tillkommer skalbyxor och skaljacka, ullestrumpor, sovsäck, liggunderlag, tält, underställ, stormkök (men det tror jag J har), förstahjälpenkit, jävligt bra myggmedel, ja listan kan göras lång. Men det är ju ganska självklart eftersom jag aldrig har fjällvandrat och inte har någon utrustning alls. Samtidigt är det en investering. Grejerna är ju hållbara, så i framtiden kommer det knappt kosta någonting alls att vandra. Och ryggsäcken och skorna kan jag ju ha med när jag backpackar sen.

De var i alla fall trevliga på Uteliv, och som student har man 10 % rabatt där. Så det är ju bra.