När vi lämnade Sälkastugorna runt kl 12 hade de flesta andra tältarna redan gett sig iväg. Jacob blev tidigt på stigen tvungen att avvärja en fågelattack (!) men klarade sig undan med nöd och näppe. I horisonten reste sig Tjäktjapasset med en klarblå himmel över sig. Det såg närmare ut än det var och vi var tvungna att äta lite sportknäckebröd med viltost på. Därefter kunde vi anta ”utmaningen” att bestiga passet med sina 1150 m.ö.h. – vilket inte visade sig vara någon match. Solen sken och vi tog de obligatoriska vybilderna samt en vattenpaus i vindskyddet. Landskapet som följde kunde lika gärna ha varit Mars, då marken var helt beklädd med krossad sten. Passet var kantat av berg vars toppar var täckta av glaciärer. Först tycktes stenlandskapet aldrig ta slut men helt plötsligt var tjäktjastugan där och en dal öppnade sig nedanför. Stugen var inte så taggad, vinden ven vid den höga höjden och det fanns få lämpliga tältplatser. Inte ens någa fjällrävar syntes till. Efter kanske 1 km slog vi lägger i en liten ”grop”.
