Nu har Kev lämnat oss. Vi spelade en sista omgång dart – killer (jag lärde honom det) – innan han åkte, vem av oss som vann spelar ingen större roll… (nu antar jag att ni kan gissa vem det var) Det känns konstigt att han är borta och att jag förmodligen aldrig kommer träffa honom igen. Vem ska jag nu spela dart med på kvällarna? Vems tillvaro ska jag nu förpesta? Vem ska nu härma min dialekt? Det är lite konstigt att vi inte kommer få höra någon mer skotska. Ja… jag är inte särskild bra på det här med att skiljas åt, jag fäster mig för mycket vid folk för snabbt antar jag, och jag tror någonstans att allt kommer vara för evigt. Ändå var Kev den tredje som lämnade oss, och det kommer bli två till: Donna och Elin. Jag kommer sakna dem också, svenskarna som kom hit samtidigt som mig och Simon. Speciellt Elin, vi är så lika varandra och jag har så enormt roligt tillsammans med henne, hon bjuder garanterat på åtskilda skrattattacker per dag. Men nu är hon sjuk (igen).
Ja… nog med sentimentalitet nu. Idag är det lördag och dagen är helt ledig, tråkigt nog, eftersom Sheldon och Jenny (the staff) ska vara på årsmöte med ledningen hela långa dagen. Så vi är med andra ord fast på basen, oförmögna att lämna den, varken till att gå en promenad i det säkra området eller åka på en ride. Klockan är kvar i elva och det är faktiskt molnigt, så jag kan inte sola. Jag är redan rastlös.
Men imorgon blir det Kruger! Förhoppningsvis får jag äntligen se elefanter då.
Ha det.
