Vi har inte hittat några lejon än. Eller vi har fått dem på sändaren och varit väldigt nära, men vi har inte sett dem. Men så har vi bara letat efter dem två gånger, och det var idag, igår letade vi efter leoparden Cleo, förgäves. Idag eftermiddag var det min tur att sköta sändaren. Det gick faktiskt helt okej, jag hörde rätt ”pip” flera gånger, och varje gång kände jag samma lyckliga triumf, men jag hörde också helt fel, framförallt två gånger. En av dem var när vi skulle stanna för att fika, jag körde med sändaren – hörde ingenting. Alla hoppar av och jag springer in i buskarna och kissar. När jag kommer tillbaka ropar de på mig och säger att Shaka finns på fyran, vilket är rätt nära, hur kunde jag missa det? Snabbt in i jeepen igen och iväg. Med mig skämmandes som satan på främre raden. Jag fattar fortfarande inte hur det kunde bli så, Shaka måste ha kommit snabbt emot oss. De måste ha varit så.
Klockan är tjugo över sex nu och det är snart dags för middag. Efter det blir det sömn, uppgång imorgon klockan fem i vanlig ordning. Min engelska förbättras oerhört här, förresten, jag har till och med börjat tänka på engelska. Och jag har bara varit här i två och en halv dag – fatta om tre veckor.
