Sawubona!
Sitter här på Johannesburg flygplats. Klockan är halv tio och det var nu… låt se… femton och en halv timme sedan jag lyfte från Arlanda i Stockholm. Flygningen gick smärtfritt, med undantag att det var strul med filmvisningen på flyget så att jag inte kunde se några filmer. Så jag sov istället, och lika bra var väll det. Att hitta till rätt gate och sånt har varit lätt, nu i Johannesburg fick jag hjälp av personalen, vilket inte var en handling av välvilja från deras sida, jag var tvungen att ge honom trettio spänn i dricks. Okej, det kanske det var värt för att slippa irra runt här. Mitt halsband har gått sönder också, någon gång under resan. Detta kan tyckas som nonsens, men det var mitt ängelhalsband. Inte för att jag är kristen eller något, men jag ser ändå det som en slags skyddsängel och det var därför jag hade den på mig nu när jag reste. Så nu när den hade gått sönder – eller egentligen gick den inte sönder; själva kedjan är hel men ängel borta – så blev jag minst sagt orolig. Illavarslande. Låt oss hoppas att min systers mardrömmar om att jag blir uppäten av lejon inte går i uppfyllelse.
Nu sitter jag i alla fall alltså här, på gate E10 för flyget till Phalaborwa, och väntar på de andra två svenskarna – Donna och Simon. Kruxet är att jag inte vet hur de ser ut och de inte vet hur jag ser ut, men det visar sig väll. Om inte annat så märker vi det när vi blir upphämtade på plats.
Nu längtar jag tills jag kommer till parken! Kan fortfarande inte förstå att det går runt vilda lejon och giraffer här, utifrån fönstren som jag ser nu och flygplansfönstret så ser inte Sydafrika så annorlunda ut, så exotiskt ut. Jag tror förresten att jag såg en vulkan från flygplanet, kan det vara möjligt?
Så… nu skall jag skriva lite på annat tror jag. Ha det bra där hemma. När ni läser det här kommer jag redan ha gjort mig hemmastadd i Selati. Hoppas att det är lika bra där som jag tror.
Ciao!
