
Om jag bara kunde beskriva på vilket underbart humör jag är på idag, om jag bara kunde smitta av denna känsla till er, ja, då skulle världen allt vara en bättre plats, eller hur?
Men nu går inte det för tillfället, och världens krig och våld får ha sin gilla gång… another time, maybe.
Så varför denna glädje? Solen tittade nyss fram. Första körlektionen är nu avklarad, ett steg närmare körkortet med andra ord. Båda tandläkarbesöken blev minst sagt lyckade (jag hade bara ett hål denna gång!) Henrik från Catch Up ringde, intervjun blir av imorgon, och de tar med sig en cab som vi ska fotas vid. Fotografen ska ringa mig strax så ska vi bestämma vart vi ska träffas. Jag vet inte hur jag känner inför reportaget, visst ska det bli kul, självklart, men jag har också en nervös föraning om att det kommer bli en aning fånigt. Men vad är inte tidningar om inte uppblåst och förstorat? Det måste ju trots allt vara intressant att läsa.
Så, nu måste jag städa undan och tvätta klart innan det blir träning med Louise. Jesper hämtar oss nämligen vid sextiden och sen är det DT-möte på jobbet för hela slanten. Får se vad Julia tar upp med oss ikväll…
