and nothing’s all I get.

Fuck!

Jag kom just på vad som är dåligt med att åka vecka ett. Det kommer vara isigt. Isigt som —. Och jag som hatar att åka när det är isigt. Aja. Om inte annat kommer det göra mig till en bättre skidåkare.

Vi drar till fjällen

Yes, nu är årets skidresa bokad. Från början var det tänkt att vi skulle åka över nyår, men då det visade sig att vi skulle spara 7000 kr genom att åka vecka ett istället så släppte vi den planen. Så till Idre fjäll, i en stuga mitt i backen (för endast 450:-/skalle), första veckan i januari - ah, det kommer vara härligt kallt -, bär det av. Det blir jag, Louise, Jacob och Jesper som åkte förra året, men nu tar vi även med oss Ange, Daniel, Andreas, Anna, Henni och ev Sandra och Johan. Fler än 8, som det finns bäddar i stugan, visst, men man får alltid räkna med att någon/några lämnar återbud.

Gah – vad underbart det kommer bli att få stå på ett par skidor igen! Att sjungandes svischa nerför backen med vinden piskandes i ansiktet; att klampa in i den varma värmestugan och smutta på varm chocklad; att basta sig svettig och springa ut och kyla ned sig i snön. Idre alltså. Jag tror inte jag har åkt där någon gång förut, faktiskt, om jag inte var där när jag var liten men då kommer jag ändå inte ihåg det. Ska bli skönt att slippa tandudalen/hundfjället som jag har tröttnat så på; jag vill upptäcka nya backar, och då är inte Åre heller rätt. Men jag vet inte. Det kanske är lite få backar i Idre för att vara där i en hel vecka. Menmen, inte något att göra nu, och det kommer bli nice, toppennice.

Varför kan inte då vara nu?

Vi drar till fjällen

Nu är stugan bokad, den 5 april till den nionde bär det av till Sälen med Louise, Jesper och Jacob. Ska jag vara ärlig känner jag mig dock inte särskilt pepp just nu, otroligt nog… men det beror på ehm, vissa saker, som jag inte tänker gå in på här. Men aja, det kommer nog. Hoppas det. Det är väll bara jag som har fått en släng av en på tok försenad höstdepression.

Home, sweet home

Hallå, kära läsare! Era liv är räddade, ty jag är äntligen tillbaka. Ni kan slicka era sår till mina nya, underbara inlägg. Ni kan återigen läsas och fröjdas – frälsaren har återvänt från de döda.

Eh, ja. Jag rycktes med bara, efter diskussionen med min kära syster angående Narnia och kristendomen. Jag tänker inte gå in djupare  på ämnet, men ni som har läst eller sett filmerna och har någorlunda kunskap om kristendomen har säkert upptäckt likheterna. Och det var alltså detta som fick mig att skriva ovanstående. Eh, ja.

Jag har alltså återvänt efter en hel vecka i fjällen, och jag ramlade inte en enda gång - i backen. Jag ramlade en gång när jag skulle sätta på mig skidorna; jag skulle slå av snön under pjäxan mot skidan men det gick inte så bra – men åhåhå, vad roligt det måste ha sett ut. Jag ramlade en andra gång när jag åkte längdskidåkning. Till mitt försvar måste jag säga att det var första gången jag åkte (herreminjesus vad jobbigt det var!) och att det faktiskt var en relativt brant nerförsbacke som följdes av en tvär sväng, och då är det inte alltid så lätt…

Fjällenresan började inte så bra, gott folk. Kanske var det er avund över att jag åkte iväg som satte förbannelse på mig, eller så blev jag förgiftad av donkenmaten som jag åt dagen innan. Hursomhelst blev jag magsjuk på måndagen, och spydde. Fyra gånger. Att spy är i sig hyffsat äckligt, men alla som har mått illa vet hur gudomligt skönt det är. I alla fall efteråt. Dock blir inte munhygienen den bästa. Jag får alltid ångest huruvida jag ska borsta tänderna eller inte – kommer min tandborste isåfall frätas sönder? Det slutade, den här gången, med att jag tog lite tandkräm i munnen och gurglade runt.

Annars då, om min fjällenvecka? Vädret var kasst. Det var snö, det var dimma, det var moln. Backarna var inte så speciella som jag hoppats, och snart längtade jag efter åres backar, som inte tar slut efter ett par hundra meter (det kändes i alla fall som ett par hundra). Längskidåkningen var dock en positiv överraskning, även om jag fick slita mig genom 5 km och blev omkörd av gamla tanter och gubbar. Tekniken är något jag måste öva på inför vasan nästa år.

Nu ska jag svara på kommenterna som jag fått i min frånvaro. Kolla in lite bloggar. Sen ska jag äta kroppkakor. Mumsilibabba!

So long, dudes

Nu, gott folk, lämnar jag Lilla Staden för att bege mig upp till fjällen i norr. Inte Sälen eller Åre, nejnej, dessa skidorter har jag varit på så många gånger att jag känner deras backar alldeles för väl och de har därmed förlorat sin gnista. Nej, vi ska åka till något Litet Ställe, där backarna kommer vara nya, fräscha och utmanande (i alla fall i början av veckan). Det kommer också bli längdskidåkning för första gången i mitt liv. Kan vara bra att ha testat det någon gång innan Vasaloppet.

Så farväl. Jag kom nyss från Donken, där jag körde med mitt DT-team. För er som inte vet det så är DT Drive Thru, och där jobbar man i team vilket jag är ledare för ett. Och idag rockade vi så jäkla hårt! 70 s låg vi på när jag gick (85 s var vårat mål). Riktigt stolt är jag. Hoppas bara att de andra håller pucklarna stadigt nu när jag lämnade dem. Förresten åt jag Donkenmat idag också. Ah, så gott det var. Nu mår jag illa.

Fan. Jag måste packa. Om 25 min blir jag hämtad och jag är inte klar.

Ha en bra vecka, för det kommer jag garanterat ha. Skidor, snö, värmestugor, kan ni tänka er någonting bättre? Nej, visste väll det. Men var inte avundsjuka. Mahah. So long fuckers!