Blå grodorna

Sicken lång dag det har varit!

Först trerätterslunch/middag hos mormor, sen bar det iväg på Peter Carlsson och blå grodorna. Jag hade aldrig hört talas om dem förut, och med tanke på att det var mormor som bokat och att det bara var vi och sen en hel salong med pensionärer, så var inte mina förväntningar särskilt höga. Men tji fick jag. Det var faktiskt en väldigt rolig show, med musik och skrattframkallande historier. Det kunde jag inte tro.

Framåt kvällningen bar det hem igen, då jag och syrran åkte hem till äldsta syrran och spelade kort med henne och Stefan i ett par timmar. ”Mormor-och-morfar-spelet” kallar vi det, men av resten av världen är det mer känt som Rummy. Jag råkade fuska en gång, vilket straffades med 300 poäng, jag kom alltså sist, men jag lovar, jag hade kommit tvåa, om jag bara hade kunnat hålla tyst… men liksom ondskefulla genier i filmer så måste jag – när jag har gjort någonting otroligt smart men orätt, vilket jag nu alltså gjorde – berätta det för de andra. Hur skulle de annars få veta hur smart jag var? Konstigt nog höll de inte med om det, utan jag fick bara massa poäng… Hmpf.

Kort och gott kan jag säga att det var en väldigt rolig kväll, och att vi tre systrar + Stefan blir väldigt konstiga (läs: roliga) när vi får vara tillsammans. Hade du varit med hade du ringt soc, eller psyk, utan tveka. Jag tänker inte gå in på några detaljer… det blir bäst så.

Annorlunda inställning

På spanskaprovet:

Michelle till läraren: Oroa dig inte, jag tänker inte fuska.

Läraren: Nejmen det är ingen fara. Man lär sig av det också, fuska är bra.

Eh.. ja. En lärare som säger att det är okej att fuska, det är inte så vanligt.

Internationella mullvaden

Efter att ha tittat på Melodifestivalen kan jag snabbt konstatera några små punkter:

• The Heat var helt klart bäst
• Måns chockerade mig genom att framför ett mer än drägligt (läs: bra) bidrag.
• Amy Diamond lät precis som förra året. Och låten innan det. Och…
• Markoolios låt missade jag. Men snabbreprisen lät som en dålig kopia av Magnus Uggla.
• Petra Mede var BRA! Visst läste hon innantill titt som tätt, men den här gången kom hon med roliga skämt.

Så… sex stycken satt vi hopklämda i tv-soffan och glodde på Årets Festigaste Teveprogram (ehe..) – varmt var det i alla fall. Har du sett årets upplaga så vet du antagligen om de nya reglerna – det är flera röstningar, det är dueller, och det är… den hemliga internationella juryn!

Alltså. Denna jury ska vara baserad på människar från östeuropeiska länder, och SVT menar på att deras röser ska hjälpa oss i den internationella tävlingen.

Förstår de inte att de har blivit lurade? Klart som korvspad att den hemliga internationella juryn vill att vi skickar våra SÄMSTA bidrag så att DERAS länder kan vinna. Ingen tvekan om den saken. Är det tävling så är det.

Se bara på de bidragen som de har röstat fram hittil. Af Ugglas med låten ”Snälla, Snälla” – snälla snälla kliv av scenen, var min tanke. Det där är ett sådant bidrag som Estland skulle kunna skicka. Inte vi. Men kanske sitter Estland med i juryn? Huh, hemska tanke. Idag röstade de fram Diamond med låten ”This is my life” (eller hette den så?). För det första: hur många låtar finns det inte med den titeln? För det andra; som jag skrev i ovanstående punkten. Den där låten kändes inte direkt fräsch. Visst, det vet väll inte Europa om, men den var ändå tråkig och klen.

Så Internationella juryn, eller mullvaden, jag har genomskådat er! Be ware.

Och SVT; ta ert förnuft till fånga och inse sanningen! Innan det är för sent!