Kansk läste du mitt förra inlägg där jag offentliggjorde Selectakaffemaskinens hemlighet. Om inte, föreslår jag att du gör det nu. Sedan är det okej att läsa vidare.
Okej, klar? Bra. Det finns ett talesätt som lyder ”somliga straffar Gud meddetsamma”. Att det var Gud som straffade mig tvivlar jag dock på, snarare tror jag att människan har underskattat maskinerna. Kaffemaskinerna lever, och de kan kommunicera med varandra – OCH med datorer. Hur skulle de annars veta att jag offentligjort deras achilleshäl? Vad annars skulle kunna förklara det som hände igår?
Nu lider du av svår nyfikenhet, inte sant? VAD hände egentligen? Du biter på naglarna, sliter ditt hår… det är ingen mening för mig att dra ut på det längre.
Det hela ägde rum på mitt Heliga Arbete, McDonald’s. Det var kväll; vinden ven utanför DT-luckorna och någonstans ylade en varg. Jag höll på att att göra rent kaffemaskinen, det vill säga, jag hade plockat isär alla bitar och höll på att gnugga dem skinande rena. Då kom det en gäst. En mellankaffe, beställde han. Med mjölk. (Jag vet, visst är det spännande?) Jag ställde upp muggen, tryckte på knappen. Nu var det ju så att delarna inte satt ihop, så kaffet sprutade ut genom ett hål. Tänk er en man som står och pissar. Så såg det ut. Fast pisset var brunt och luktade kaffe. Kaffet sköts fram i en jämn stråle, så jag tänkte att ”det här funkar ju”. Och tog nästa beställning samtidigt som den tidigare gästen väntade på sin kaffe. Då påpekar, lite försiktigt, killen som håller på att beställa att ”eh, det sprutar där bakom dig”. Jag vänder mig om. Då har den där jävla kaffemaskinen tagit i EXTRA och håller på och sprutar ner hela golvet. Min första reflex är, självklart, att lyfta upp muggen för att fånga strålen i den. Då visar det sig att kaffemaskinen har ÄNNU mera krafter kvar, och den tar i ÄNNU mer. Vilket resulterar i att den sprutar tokhet kaffe över hela min underarm. Så idag har jag ett jättefint, stort, rött, brännmärke. Mycket trevligt. Kaffemaskiner är djävulens verktyg, har jag kommit fram till.