Annorlunda inställning

På spanskaprovet:

Michelle till läraren: Oroa dig inte, jag tänker inte fuska.

Läraren: Nejmen det är ingen fara. Man lär sig av det också, fuska är bra.

Eh.. ja. En lärare som säger att det är okej att fuska, det är inte så vanligt.

Typiskt, sa den slarvige

Visst är det typiskt att så fort du ersätter någonting som du tror dig ha tappat bort så hittar du den omedelbart igen?

Detta händer mig ständigt. Senaste exemplet är från idag. Det är nämligen så att i skolan så har vi matkort, som – otroligt nog – gör så att vi får vår skollunch. Detta matkort tappade jag bort för kanske två veckor sedan, och det har varit två veckor av totalt beroende av lärarna för att få mat i magen. Igår fick jag nog, jag hade fortfarande inte hittat mitt kort som jag visste att jag hade haft i jackfickan och jag drog slutsats en att jag hade tappat den någonstans. Så igår var alltså droppen nådd, och jag gick tillslut till lärarna och betalade 100 kr för ett nytt kort. Ack, vad det är synd om den slarvige.

Idag hittade jag mitt gamla kort. I bilen. Den hade ramlat ner bredvid sätet, och av ren olyckshändelse såg jag den ligga där när jag klev ut. Jag blev… förbannad.