Some pics

Kom på att jag en gång lovade er lite bilder från Sydafrika (jag vet det var ju bara… massa månader sedan jag var där, men ändå). Så här kommer de – according to my motto: bättre sent än aldrig.

Lejonmamman Armarula försvarar sina småttingar.

 

Giraffslagsmål.

 

Nära bilen.

Närmare bilen.

 

Pumba.

Sugen på buffalo wings?

Redo för anfall.

 Nej… nu orkar jag inte ladda upp fler bilder. Datorn är så otroligt seg, Men nu har ni i alla fall fått lite bildligt bevis på att jag faktiskt var där nere. Blinkande smiley.

Sydafrika

Sådärja, på begäran har jag alltså ordnat till så att jag berättar lite om resan, men eftersom jag tycker att det blir för mycket att blogga om det här i ”vanliga bloggen” eller vad man ska säga, så skapade jag en egen liten sida där jag förde dagbok över hela spektaklet. Så om ni är intresserade är det bara att klicka in där, annars… skyll er själva. Jag säger bara en sak till er som är sugna på att göra något liknande – gör det! Men gör det inte genom volontärresor, utan direkt genom leo, den lokala organisationen. Då blir det grymt mycket billigare.

Att tveka.

Okej, vithajsdyken finns längs sydafrikas södra kust, ner mot Kapstaden. Och jag som kommer vara i nordöstra Sydafrika. Det går ju inte att flyga till Kapstaden på min lediga söndag och göra burdyket över en dag då man inte får ha flygit 12 h före och efter ett dyk… enda chansen till att jag skulle få göra detta är att jag ombokar hemfärdsbiljetten och åker hem ett par dagar senare, övernattar i Kapstaden och dyker sedan. Men jag vet inte. En välbekant röst ploppar in i mitt huvud och säger fördömande: inte kan du göra det själv, övernatta i Kapstaden själv, ensam tjej, tänk på allt som kan hända! Fast samtidigt… jag vill ju verkligen det här. Men så har jag ju också ett helt liv på mig, jag skulle kunna göra det senare, men vem vet hur ekonomin ser ut då? Om jag ens lever så länge ifall jag skjuter upp det? Om jag är kapabel eller villig till att göra det fortfarande? Fast… jag skulle kunna kunna vänta tills vi backpackar om lite mer än ett år. Ifall Jacob följer med vill han säkert också göra detta. Men ändå. Det är så långt kvar tills dess… fast det kanske är roligare att göra det tillsammans med någon annan. Åh… jag är bara rädd för att det inte blir av om jag skjuter upp det.

Att vilja.

Adrealinet pumpar av att bara läsa det här. Blandat med fascination. Jag bara måste skriva upp det här på min livslista. Och när jag ändå är i Sydafrika, så varför inte? Livet är till för att upplevas.

This Is Africa

Urschamig.  Än har jag inte fått något svar från någon av dykaffärerna (skyll-dig-själv…).

Nu är det inte många veckor kvar, sedan bär det av till Sydafrika. Jag längtar tills vaccinationen på fredag, för det känns som om det blir verkligare då, som att resan kommer närmare. Sedan måste jag skriva en lista på saker jag måste inhandla till resan. Jag tror inte converse duger som skor nämligen. Åh, gudarna skall veta hur mycket jag längtar… fast jisses vad jag kommer vara nervös på planet ner. Iih!

Nu skall jag försöka skriva lite innan frukost. Jag kommer inte ens ihåg sist jag skrev i min bok sist… och då är det illa. Vart har min egna tid tagit vägen egentligen?

Vaxin

Tänk så enkelt och snabbt allting går när man äntligen får arslet ut vagnen och gör någonting! Kom du på det nu, tänker ni klarsynta läsare med all säkerhet just nu. Men förlåt mig så hemskt mycket för att jag kanske inte är den som inte skjuter upp saker jämt. Förlåt mig! Nu behöver vi inte tjata om det mer, eller hur? Tack. Okej, det jag skulle säga innan ni avbröt mig var att jag äntligen ringde till husläkarn, och redan nu på fredag ska jag dit och få mitt vaccin. Runt tusenlappen kommer det att kosta, vilket inte alls var så mycket som jag trodde.

Nästa projekt: Att hitta en torrdräkt innan lördag. Kan bli svårt.

… the lions sleep tonight

Nu är anmälningsblanketten till Sydafrika inskickad, äntligen. Samt en förfrågan till volontärresor om jag kan få en mailadress till någon annan som också ska åka samma datum som mig. Skulle vara någorlunda trevligt om jag inte behövde flyga i över 16 timmar helt själv… Bara så att ni vet, jag måste ju hålla er upptaderade angående hela den här lilla resan. Jag kikade även på vaccin som jag måste ta. Säger bara en sak. Oj.

En shopaholics bekännelser

Okej, jag erkänner… imorgon bär det av till Svea Rikes Huvudstad, för att bränna upp pengarna. Kasta dem i sjön. Investera dem i mjukt, vackert material. Kalla det vad du vill – men det skall göras, och det i stora mängder. Jag kommer duka under kassarna när jag åker hemåt igen. Jag kommer ha noll cash på kontot, jag kommer sluta ståendes på drottninggatan med ett falsk sångade, en bruten hand, ett munspel – tiggandes om pengar till biljetten hem.

Eller kommer jag verkligen kunna stå emot min inbyggda snålhet? Kanske.

Priset till att ha genomlidit en månad med D.I ska också bokas. Skön, härlig, halvkroppsmassage. Mm. Nu skall jag dock fylla i Sydafrikablanketten. Se om jag förstår mer av den nu än sist.

Hakuna matata!

Iiih! Jag vill bara skrika rätt ut av glädje, äntligen, äntligen! Äntligen har bokningsbekräftelsen kommit – jag har fått en plats! Det är klirrat, det är klart! Den 23 juni bär det av, 3 veckor, till Phalabowra, Sydafrika. 3 veckor volontärsjobb på ett naturreserverat, där projektet främst berör lejon. Det är knappt så att jag kan fatta det. Så fort fakturan kommer så skall jag betala in anmälningsavgiften på 1 500 kr, och då kommer jag få förberedande litteratur. This is sick, totally sick. This Is Africa. Jag kommer få uppleva det. Gah!