Det sista som lämnar människan är hoppet.

MURRAY VANN.

Nadal gav upp. I 3-6, 6-7, 0-3 till Murray. Ännu en anledning till att jag inte tycker om honom. (Vaddå skylla på knäskada?) Det kunde ju ha blivit en femsetare. Vad ska man säga?

Hey Andy!

6-3, 3-4, 30-0 står det nu i Murray – Nadals match, kvartsfinalen Australian Open. Heja Murray! Heja, heja, heja!

Varför hejar jag på britten, kan man ju undra. Jo, därför att jag inte tycker om Nadal. Ptvi. Jag har sett honom spela i Stockholm Open och då var han en riktig tjurskalle (visst, han fick stryk av Pim-Pim, men det betyder inte att man ska frånta småbarnen glädjen av att få hans autograf). Plus att han är så seg mellan bollarna. Också tycker jag inte om att att han puttade ner Federer från världsettaplatsen.

Nu står det 6-3, 4-4, 0-40. Kom igen Murray.

Why I love tennis.

Ingen servar serveess som han.

Stockholm Open igår var som vanligt en succé – liksom  varje år jag har varit där så har Pim-Pim spelat och liksom varje år så har vi suttit vid klacken som fått hela hallen att sjunga. Gush, jag älskar verkligen den här sporten, och Pim-Pim, han är verkligen min favorit. Till skillnad från Söderling. Visst, han spelade också igår, och även han fick motståndaren att kasta racket. Visst, han är jävligt bra. Men det betyder inte att jag tycker om honom för det.

McEnroe 2.0?

Här kan vi snacka om temperament – plötsligt tycks mina slag med racket mot marken och klubbor slungade mot det djupa gräset inte så farliga längre. Fernando Gonzalez nöjde sig inte med att repa ramen på racket då han efter ett dubbelfel mot Roger Federer drämde sönder sitt racket. Titta själv på filmen så får du se hans ytterligare attacker, som dock tydligt kan ses att de endast görs för publikens skull. Och vem vet, kanske har vi en modern McEnroe, kanske får vi en favorit-i-repris då Gonzalez kommer hit och skvätter ner kungen med vatten?

Man kan ju alltid få drömma, eller hur.

Pladder

– Varning för meningslöst inlägg —

Detta inlägg skriver jag bara för att berätta för er hur in i helskotta trött jag är (jag vet att ni har väntat hela dagen på att få höra om mitt tillstånd). Mellan tio och ett var jag nämligen minitennistränare för ett läger med medelåldern 5,5. Det var 17 ungar. 15 killar, 3 tjejer. Det var skratt, det var gråt, det var skrik. Gissa varför jag är helt slut. (Fast det var faktiskt väldigt kul, fram till sista halvtimmen. Då orkade varken jag eller kidsen något mer). Nu ska jag iväg igen och jobba 15-20. Då lär det bli skratt, stress, och svett.

Och imorgon fyller denna blogg hela 2 veckor. Hur ska vi fira detta? Två veckor i paradiset? Tårta, fyrverkerier? Kanske båda?